SJUKDOMAR

GULA FEBERN
Gula febern är en virussjukdom som sprids via myggor tillhörande Aedes och Haemagogus.
Viruset förekommer även hos apor. 3-6 dagar efter infekterat bett insjuknar man i någon av följande
sjukdomsbilder: övergående feber och huvudvärk under några timmar - hög feber, huvudvärk, kräkningar
och kanske näsblod, läker ut på 2-3 dagar - hög feber, intensiv huvudvärk, blodiga kräkningar, gulsot,
njursvikt, läker ut på 1 vecka - först insjuknandet som ovan, därefter koma, sänkt temperatur och dödsfall.

TYFOID FEBER
Detta är den "ilsknaste" arten av salmonellabakterien och överförs via infekterad mat och vatten.
10-14 dagar efter smittotillfället så insjuknar man med hög feber och ett påverkat allmäntillstånd.
Diarréerna är mindre framträdande än vid övriga salmonellainfektioner.

EBOLA VIRUS
Blödarfeber eller virala hemorragiska febrar (VHF) - varav flera är zoonoser, d.v.s. sjukdomar som
kan drabba såväl djur som människa. Smittspridningsvägarna är ofullständigt klarlagda. I vissa fall
kan smittan överföras direkt från djur, t.ex. apor. I andra fall sprids smittan troligen med insekter.
I vissa fall återigen är smittan troligen luftburen (aerosol). Vissa virus tycks kunna smitta från
person till person via inhalation eller annan nära kontakt med kroppsvätskor och andra utsöndringar.
Man insjuknar med influensaliknande symtom som frossa, feber, huvudvärk och muskelvärk. Efter några
dagar kan sjukdomsbilden förvärras med koagulationsdefekter, blödningar och organpåverkan. I de
svåraste fallen förvärras sedan blödningarna, och ett chocktillstånd utvecklas. Ebola-viruset förstör
celler i vitala organ och leder till okontrollerade blödningar genom ögon, öron, slemhinnor och hud.

DENGUE FEBER
Denguefeber är en influensaliknande febersjukdom. Den orsakas av ett virus som sprids via myggor,
tillhörande Aedes släktet. Förutom människa kan sannolikt vissa apor fungera som reservoar.
Inkubationstid: 5-10 dygn. Börjar med akut med feber, huvudvärk, rygg-, muskel -och ledsmärtor samt
kärlsprängda ögon. Efter några dagars sjukdom uppträder ofta också ett mässlingliknande hudutslag.
I ett senare skede kan punktformiga hudblödningar ses på främst fotryggar och händer samt i armhålor.
Hemorragisk dengue är ett mycket allvarligare sjukdomstillstånd med en inte obetydlig dödlighet,
blödningar ses i många inre organ liksom från mag- / tarmkanalen, och patienten kan dö i en blödningschock.

LASSA FEBER
Tillhör gruppen Arenaviridae och är närmast besläktat med juninvirus och machupovirus.
Det är ett höljebärande, enkeltrådigt RNA-virus. Viruspartiklarna är runda, ovala eller
pleomorfa till formen. En akut febersjukdom som vanligen varar 1-4 veckor. Dominerande
symtom utgörs av feber, huvudvärk, halsont, hosta, kräkningar, diarréer samt värk i bröst och buk.
I svåra fall förekommer också cirkulationskollaps och koagulationsrubbningar, cerebral påverkan
(encephalopati) och njursvikt. Leverpåverkan är vanlig, ibland är den svår. Dödligheten är
ca.15 % bland sjukhusvårdade fall. Den viktigaste kända reseroaren för detta virus utgörs av
gnagare av släktet Mastomys. Den primära smittöverföringen, ute i samhället, tycks främst
ske genom kontakt med feces eller urin, som deponeras på golv, i sängar eller i mat, från
infekterade gnagare. Person till personsmitta kan därefter ske genom kontakt med kroppsutsöndringar
från den sjuke såsom blod, feces och urin eller genom sexuell kontakt.

MARBURG VIRUS
Viruset är ett enkeltrådigt RNA-virus tillhörande familjen Filovirus. Namnet syftar på
den trådlika strukturen hos detta virus (liksom Ebolavirus). Den sk. glykoproteingenen bestämmer
sekvensen för ett protein innehållande socker, som sticker ut genom yttermembranen och är
specifikt för viruset. Isolat av Marburgviruset tycks tillhöra en och samma art. Ett ofta akut
insättande sjukdomstillstånd med feber, huvud- och muskelvärk samt faryngit som dominerande symtom.
Senare tillkommer kräkningar, diarréer, utslag samt mer eller mindre uttalad lever- och njurpåverkan
och en ökad blödningsbenägenhet. Dödligheten är omkring 25%. Någon djurreservoar är idag inte säkert
känd. Primater (människor och apor, marsvin och möss) är idag de enda, så vitt känt, som kan drabbas
av klinisk sjukdom. Kontakt med blod, urin, feces, uppkastningar och andra kroppsvätskor från den sjuke
kan leda till smitta. Sexuell smittöverföring förekommer.

RIFT VALLEY FEVER
Rift valley fever är en myggburen, akut virusinfektion hos får, nötkreatur och vissa andra djur,
där den främst ger upphov till kastningar samt hög dödlighet hos lamm och kalvar. Men människan
kan också drabbas - sjukdomen är sålunda en zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan smitta såväl djur
som människa. Människan kan smittas via myggor, men också genom direktkontakt med sjuka djur.
Inkubationstiden anges vara 3-12 dygn. Hos människan ses vanligen plötslig insättande symtom
i form av feber, smärta i extremiteter och leder. Sjukdomsförloppet är relativt kort
(en vecka eller mindre), men komplikationer kan tillstötta i form av blödningar,
hjärnhinneinflammation och leversvikt. Dödligheten är ca. 1 %.

SNÄCK FEBER
Snäckfeber, schistosomiasis (efter orsakande inälvsmask) eller bilharzios
(efter maskens "upptäckare", tysken Bilharz). Människan smittas vid kontakt med
cerkarieinnehållande sötvatten. Äggen utsöndras med urin (S.haema-tobium) eller avföring
(S.mansoni resp. S. japonicum), och spridningen kan fortsätta. Inkubationstiden
till de första symtomen (klådan) anges vid primärinfektion vara 2-6 veckor. Hos tidigare
exponerade kan symtom efter en ny exposition komma redan efter 1-4 dygn. När cerkarierna passerar
genom huden kan viss klåda uppstå, men oftast går detta symtomlöst förbi. När larverna förs
vidare med blodcirkulationen kan olika allergiska symtom uppträda. Det är dock när de fullt
utvecklade maskarna producerat sina ägg och dessa hamnat i vävnaderna, som de egentliga symtomen
uppträder. Äggen ger i vävnaderna upphov till en inflammatorisk reaktion som med tiden, och
särskilt vid hög mask- och äggbelastning, kan ge ärrbildningar och påverka funktionen hos flera
inre organ.S. haematobium äggen hamnar främst i urinblåsan, och p.g.a. kronisk inflammation
finns risk för försvårat urinavflöde, njurinflammation och cancer. S. mansoni- och
S. japonicum äggen hamnar i tarmväggen och kan därigenom orsaka diverse tarmproblem och t.o.m. skrumplever.

WEST NILE FEVER
Är en virussjukdom som sprids via myggor. Det är en zoonos där flyttfåglar synes vara viktiga
för dess utbredning. Orsakas av ett virus som tillhör gruppen flavivirus. Den överförs till
människa via flera olika myggarter. Ett stort antal fåglar kan fungera som reservoar - inte
minst flyttfåglar. Bland däggdjuren är det inte bara människan som kan bli smittad, epidemier
bland hästar är förekommande. Den kan inte spridas direkt från människa till människa.
Inkubationstiden anges vanligen vara mellan 3-6 dygn. Sjukdomen kan yttra sig hos människan
på flera olika sätt - ibland uppträder inga symtom alls. Men då den gör det så är den ofta
lindrig med influensalika symtom som feber, huvud- och muskelvärk. I ungefär hälften av fallen
ses också ett rödflammigt utslag. Ibland (färre än 15% av fallen) är dock sjukdomen allvarlig
med tecken på hjärnhinneinflammation eller hjärtmuskelinflammation. Vid de utbrott som beskrivits
på senare år har dödligheten hos dessa varit ganska hög, mellan 5-10%. De flesta av de lindrigare
sjuka fallen tillfrisknar inom en vecka.

KRIM - KONGO HEMORRAGISK FEBER
(Crimean-Congo haemorrhagic fever - CCHF) är en fästingburen virussjukdom (blödarfeber) som kan
drabba såväl människor som djur. Den orsakas av ett Nairovirus i Bunyavirusgruppen. Det finns
32 olika Nairovirus, som alla smittar via fästingbett, varav 3 har visat sig ge sjukdom hos människan.
CCHF-virus är det viktigaste av dessa. Människor smittas via fästingbett, eller vid kontakt med
färskt blod eller vävnad från sjuka djur, som själva kan ha en lindrig sjukdomsform. Kontaktsmitta
mellan människor finns beskriven. Efter en relativt kort inkubationstid på 3-6 dagar (upp till 2 veckor)
kommer ett tämligen plötsligt insjuknande i feber ofta med huvud- och muskelvärk. Andra framträdande
symtom är allmän sjukdomskänsla, trötthet, illamående, kräkningar och buksmärtor. Man är ofta
retlig och har kraftiga humörsvängningar. 3-6 dagar in i sjukdomsförloppet tillkommer blåmärken på
bålen, armar och ben. Inte sällan uppträder stora hudblödningar, inre blödningar och en shockbild.
Dödligheten är ca. 30%.

CHIKUNGUNYAVIRUS-INFEKTION
Chikungunyavirus sprids via myggor och är en vektorburen zoonos d.v.s. en sjukdom som kan
överföras mellan djur och människa och flera olika däggdjur anses vara reservoar för smittan.
Den förekommer framför allt i Östafrika men är även rapporterad från Indien, Sydostasien och
Filippinerna, där större eller mindre epidemier uppträder regelbundet. Chikungunyavirusinfektion
orsakas av ett virus som tillhör gruppen alphavirus. Sjukdomen överförs till människa via
Aedes-myggor, som helst suger blod utomhus, främst på morgonen och i skymningen. Flera däggdjur
samt även fåglar kan fungera som reservoar. Sjukdomen kan ej spridas direkt från människa till
människa. Inkubationstiden anges vanligen vara mellan 3-12 dygn. Sjukdomen är mycket lik denguefeber
och insjuknandet är akut med hög feber, huvudvärk, muskelvärk samt, vilket är mycket typiskt,
värk i lederna. Många får också ett okarakteristiskt hudutslag och några kan också få små
blödningar, framför allt från näsa och tandkött. Sjukdomen anses vara mycket godartad men fall av
hjärn- och/eller hjärnhinneinflammation finns beskrivna.

Fortsätt